så dåvar det slut sjunget för helgen..! helgen går så sjukt fort… stört.
När jag kom hem till claudia för att sjunga inför släkten så var det ju itne mormor och morfar som satt där utan 20 pers.. Helt sjukt, jag trodde jag skulle dö. men som tur var så gick det bra!:) . Det visade sig att hebbe var bättre än jag trodde !!! asså grym! Han är sån där själv lärd, svin bra och sjukt trevlig! Och det var kul att amn kände igen vissa i släkten iaf eller att dom känner igen mig, jag och claudia har ju varit sjuktbästa vänner en gång i tiden från 4: an till 9 :an var vi väl oskiljbara. Sen har vi väl umgåts lite sen jag flyttade till skara, men nu är kontakten tillbaka.. SKÖNT! Och jag träffade sjukt mycket folk som man snackar med nu! klasskamrater från sexårs typ. Sen blev jag sexuelt trkasserad på festen igår av FRIDA edberg.. Haha nee emanuel hade klätt ut sig till tjej igår, och påstod att han/ hon och jag var lesbiska och ville börja jämnföra bröstorlekar och grjer.. HAHA..what a night!skönt att vi e vänner igen!
anyway..Så mycket som hänt sista tiden.. skara, killar, vänner… Jag har så mycket som snurrar i huvudet, en fråga dom ständigt kommer upp i huvudet, en fråga som ständigt ställs till mig av folk omkring mig.. Är det värt det ? Jag börjar undra om det är det.. Känns som att jag inser mer och mer att det inte är det, Bara att just nu är jag blind, jag vill inte inse de.Jag vill att det ska vara menat… jag vill att det ska va värt det.Jag vill kunna stå där i slutet och känna att det kunde inte ha blivit bättre, jag gjorde rätt. Men det går inte..Just nu står jag här och allt som avr i mina händer har jag förlorat.en sak vet jag, Det var inte värt att åka hem till sthlm.. om jag inte kommer in på mop igen så kommer jag aldrig att förlåta mig själv för det! Men å andra sidan aknske det var ett tecken liksom, på vänner och kill fronten.. Att jag behövde komma bort från dom, eller var dom mina riktiga vänner, skulle han hålla kontakten, eller skulle han avsluta allt. Var han så kär som han sa, eller var hon / han mina mästa vänner?.. så fort det blir jobbigt så släppte alla taget.. och jag stod där och undrade vad det var för fel på mig, vad kunde jag gjort bättre?.. Åh sådana jobbiga fråger som jag inte vill ha svar på., varav vissa jag itne ens kan få svar på… någonsin… Tyvär har jag ju på ett sätt fått mina svar, och jag är inte nöjd.. Men man får tänka positivt ändå..Jag får ge allt lite tid. tid att smälta.. just nu kanske det inte är det bästa tillfället att tänka på detta… eftersom att jag barakommer att vilja ha det jag inte kan få.. Man får inte va för hård med sig själv, världen akn suga ibland men amn får itne låta det sudda ut sitt leende,. Det finns alltid ngt annat som kommer upp, ngt annat man vill kämpa för och man kommer inte alltid att vinna men man kommer liksom att fortsätta gå, handlar inte om hur fort det går, det kommer itne heller alltid att avra någon där på andra sidan…Jag måste va stark, bara fortsätta puscha på! man får ha lite tro.. lite hopp på att det kommer bli bättre, finns en anledning till varför man säger time heals.. Jag måste bara våga ta steget. släppa taget, gå vidare, det är bara så stört svårt.. det gör ont när jag tänker på det.. men efter allt så borde jag göra det..dags att gå vidare …
Ha de bäst/J.J
PEACE!